Vad handlar konceptet om?
När man räknar andelar eller antal i två grupper (två mängder) händer det ofta att vissa personer eller objekt tillhör båda grupperna. Om man då bara adderar andelarna riskerar man att dubbelräkna dem som är med i båda.
Exempel: Om kan tyska och kan franska kan man inte säga att kan minst ett språk, eftersom de som kan båda språken då räknas två gånger.
Det är precis detta som inklusion–exklusionsprincipen löser.
Mängdtänk (Venn-diagram i ord)
Låt
- = mängden som kan tyska
- = mängden som kan franska
Då betyder:
- : kan minst ett av språken (tyska eller franska eller båda)
- : kan båda språken
- : kan varken tyska eller franska
Andelen som kan minst ett språk är alltså:
Själva principen (två mängder)
För två mängder gäller:
Tolkning:
- inkluderar alla som kan tyska och alla som kan franska.
- Men de som kan båda hamnar i båda grupperna och räknas därför två gånger.
- Därför exkluderar man överlappet en gång genom att subtrahera .
Ofta vill man lösa ut överlappet:
När används detta på HP?
Vanligt i uppgifter om:
- språk, kurser och behörigheter
- medlemskap i föreningar
- ”gillar A”, ”gillar B”
- sannolikhet och andelar där man får information om varken eller minst en
Nyckeln är att identifiera:
- andelen i varje grupp var för sig
- andelen som är i minst en () eller i varken (komplement)
- att man söker överlappet ()
Vanliga fallgropar
- Att addera och tro att det ger andelen som kan minst ett.
- Att glömma att ”varken” är komplementet till ”minst ett”: .
- Att blanda ihop (minst ett) och (båda).